Nicklas Rydberg
Sextiotalist

Jag är alltså sextiotalist. När jag var en liten gosse saknade bilarna rullbälten och människan åkte till månen and did the other things. Det fanns bara en tv-kanal och på den såg vi Anita och Televinken. Men sen hände något. Låt mig dock poängtera att det inte var bättre förr, bara annorlunda. Vad jag har lärt mig längs resan är oklart. Min gode vän Mats sammanfattar det hela väl. "Med ålder kommer erfarenhet och klokskap men inte nödvändigtvis förmågan att tillvarata dem." Jag hoppas jag kommer lära mig mer innan den här resan är slut.

I början av 2022 kommer jag att debutera som författare med kriminalromanen ”Barkarbymordet”.


Det där med att skapa har nog funnits med mig sedan jag var liten. Jag har bl.a. producerat musik, fotograferat, filmat, skrivit noveller, skrivit låttexter och andra disparata texter. Och nu alltså även en bok. Allt har gått ganska långsamt och jag har sällan blivit särskilt nöjd med resultatet. Men det har hänt. Viljan att skapa har dock visat sig omöjlig att stoppa, även om den har skiftat i både art och omfattning över tiden. Men faktum är alltså att jag mer eller mindre alltid har hållit fingrarna olika djupt i olika estetiska syltburkar. Och eftersom det har blivit en oundviklig del av livet så knåpar jag vidare i hopp om att en dag träffa rätt; att få till den där formuleringen; den där strofen; den där poängen; den där bilden; den där...

Det där med identitet tycker jag är intressant. I vårt samhälle är det ganska vanligt att göra ett mer eller mindre tydligt likhetstecken mellan vem en person är och vad personen jobbar med. Det är ett lite märkligt sätt att definiera sig själv och andra på, tycker jag nog. Jag ska dock erkänna att jag själv i yngre år också såg mig själv mer som det jag jobbade med, än vad jag gör numera. Jag har väl kommit att inse att jag inte är det jag jobbar med. Men frågan vem jag är, den låter sig dock inte med lätthet besvaras. I vissa avseenden är jag densamma som jag alltid har varit. I vissa andra, är jag någon annan än den jag var igår. Men om jag skulle ge mig på att sammanfatta mig själv i bara en mening, skulle jag troligen misslyckas. Dessutom är väl ingen människa bara en sak? Eller som åsnan i Shrek sa – människor består av lager. Jag nöjer mig med att parafrasera på Stephen Fry; jag är en person som gör olika saker...