En resa i ord och bild

Livet är som bekant en resa. Min resa har ofta kantats av ord och bild. Tillsammans med allt det där andra som blir livet, är det nog orden och bilderna som varit mina ständiga följeslagare. Här på denna sajt finns några spår av denna resas ord och bilder.

Jag är alltså sextiotalist. När jag började min resa som liten gosse stod Honken i mål, bilarna saknade rullbälten och människan åkte till månen and did the other things. Det fanns bara en tv-kanal och på den var allt i svart-vitt. Där såg vi på Hylands hörna och Anita och Televinken. Det kalla kriget var närvarande. Men sen hände något. Låt mig dock poängtera att det inte var bättre förr. Det är bättre nu. Vad jag har lärt mig längs resan är oklart. Min salige vän Mats sammanfattade det hela väl. ”Med ålder kommer erfarenhet och klokskap men inte nödvändigtvis förmågan att tillvarata dem.” Jag hoppas jag kommer lära mig mer innan den här resan är slut.

Mina ord

Några av mina nedteckande reflektioner delar jag på Substack. Där dyker det upp både nytt och sådant som jag tagit fram från min digitatla byrålåda och dammat av.

Mina bilder

Det är möjligt att min bästa vän just nu är min kamera. På min fotosida kan du ta del av lite av det som jag har åstadkommit. Hör av dig om du vill vara med på bild.

Mina filmer

Jag skulle verkligen inte kalla mig för youtuber eller ens något i närheten. Men jag har fått ihop några korta filmer som finns att se på Youtube för den som så vill.

Hur det började

Det hela började en onsdag på Sabbatsbergs sjukhus. Eftersom livet kom utan manual så snubblade jag mig fram – det gör jag förmodligen fortfarande. Någon gång efter att den där sockervadden tagit slut insåg jag att det där med att skapa var en oundviklig del av mig. Det skulle bli en oundviklig del av livet också. Det är bara att konstatera att jag sedan dess mer eller mindre alltid har hållit fingrarna olika djupt i olika estetiska syltburkar.

Hur det fortsätter

Den som lever får se. Jag fortsätter väl att göra både det ena och det andra ett tag till. Det är den där smått disparata blandingen som gör livet roligt skulle jag säga. Att jag numera har betydligt mindre framtid än dåtig, bekymrar mig inte. Låt mig avsluta med att citera den amerikanske musikern John Mellencamp. ”I can see the finish line from here. I only have so many summers left and I intend not to waste them being old.”

Så här långt...

Hittills har jag alltså bland annat producerat musik, fotograferat, filmat, skrivit låttexter, en kriminalroman och andra texter av olika slag. Allt har gått ganska långsamt och jag har sällan blivit särskilt nöjd med resultatet. Viljan att skapa har alltså varit omöjlig att stoppa, även om den har skiftat i både art och omfattning över tiden. Så jag knåpar vidare i hopp om att en dag träffa rätt; att få till den där formuleringen; den där strofen; den där bilden; den där…